Honda CR-V – flexibel skottkärra

Eftersom jag dissat en del bilar här på bloggen så börjar det vara dags att säga vad jag tycker om vår Honda. Vi letade bil väldigt länge innan vi slog till på Hondan som vi har nu. Det vi primärt föll för var tre saker (i prioritetsordning):

1. Den ser rätt okej ut (snett framifrån i alla fall), den är lite SUV tuff ( töntigt enligt många, jag vet) och den är lite högre vilket var viktigt för min fru.
2. CR-V av gamla modellen är ful som stryk (före 2007) men vi antog att driftsäkerheten och det goda anseende den hade på andrahandsmarknaden (i och ju för sig hos pensionärer) skulle följa med till den nya modellen.
3. Den har en ganska effektiv motor (bensin), den har fyrhjulsdrift om det behövs och den är ganska flexibel (baksäte/bagage).

Andra bidragande orsaker till att vi valde den var att vi fick en bil med ett och ett halvt års nybilsgaranti inom vår budget. Det är en bil utan lull lull (alltså inget läder, ingen back-kamera eller liknande), den enda möjliga premium grejen är att man kan fälla in backspeglarna med en knapptryckning. Sen är den lite roligare att köra än en skottkärra, den inbjuder inte alls till rolig körning för att vara SUV som t.ex. BMW X3 och Audi Q5 kan göra, men har lite charm. Vi testade också en Toyota RAV och den är likvärdig körmässigt, dock upplevs den som mindre på något sätt, tror inte den lastar lika bra och flexibelt som Hondan.

Efter några år med Hondan och med två små barn (3,5 år samt 5 månader) så kan jag säga att det som är bäst med Honda CR-V är att man kan skjuta baksätet (40+60) ca 15 cm och att man kan ändra ryggstödens lutningen på alla platser i baksätet individuellt. Det gör att man kan trolla med bagageutrymmet om det behövs för långresor utan att egentligen göra någon inverkan på de som åker i baksätet (så länge som det handlar om barn). Med baksätet skjutet längst bak så är det mer än rymligt för vuxna och man får ändå lugnt in en dubbelvagn i skuffen och några kassar bredvid. Med en bakåtvänd bilbarnstol bakom passagerarsätet så sitter en vuxen rymligt och luftigt i framsätet, det är bättre än en XC90 med samma bilbarnsstol. Dock ska det sägas att det inte går att koppla ur passagerarkudden vilket är dåligt och man får vänja sig vid att ha barnen bak, lite jobbigt i början men vi har vant oss.

Vår Honda CR-V har en två liters bensin motor och manuell sexväxlad låda (idag skulle jag ha köpt automatlåda). Den drar 0.81 blandad körning på sommaren och 0.84 på vintern med dubbfria däck, i båda fallen sitter takräcket på (orkar aldrig ta av det). Den är framhjulsdriven men om framhjulen börjar spinna så börjar den driva på bakhjulen. Man kan med andra ord ha lite roligt med den om det är vinter och man kopplar ur antispinnsystemet. Det Honda är duktiga på är motorer och det märks, en tvåliters motor i en så pass stor och tung bil funkar fint, den är långt ifrån snabb men den varvar ganska villigt så det finns kraft att tillgå om det behövs.

Det som är sämst med vår Honda CR-V är som redan nämnts att det inte går att koppla ur airbagen fram samt kvaliten på vissa plaster i kupén. Knappar etc är det inget fel på, men t.ex. plasten på facken i dörrsidorna känns INTE premium för fem öre. Det är ingen premiumbil men kom igen, den plasten suger! Ytterligare en negativ sak är de extremt fula Star Trek inspirerade dörrhantagen på insidan av dörrarna, de trotsar allt förnuft men som med allt så ser man dem inte efter ett tag. Honda CR-V har nyligen kommit med en liten facelift (årsmodell 2010) och en sak som gått ur tiden är Star Trek handtagen.

Jag läste någonstans, när den modellen som vi har kom (2007), att Honda lagt manken till för att göra bilen bra för småbarnsföräldrar. Bakdörrarna går att öppna 90 grader vilket är bra när man ska hjälpa barn med bältesspänning och det finns en löstagbar skiva i skuffen som man rymmer de flesta barnvagnschassin under, man kan alltså lasta in en barnvagn längst ner och sedan fortsätta att lasta grejer på nästa nivå, vilket är bra ibland, hos oss används den sällan då jag ogärna vill ta bort sitt/liggdelen från vagnen för att få den att passa under skivan. Den är riktigt bra när man ska hämta 6 tårtor till dopet men det får väl kallas sällananvändning såvida man inte extraknäcker som pizzabud.

En annan familjegrej är en surroundspegel fram (så att man inte behöver använda backspegeln för att ha koll på kidsen i baksätet), den funkar men är knappast något som avgör köpet. Bilens ytterbackspeglar är dessutom riktigt bra så man kommer på sig själv med att använda innerbackspegeln till baksäteskollande surroundspegeln till trots.

Sammanfattningsvis så är det alltså den tredje punkten ovan som hållit oss mest nöjda än så länge, det visar hur fel man egentligen prioriterar när man köper bil. Honda CR-V är en okej bruksbil om man vill ha något hyfsat nytt för en begränsad peng, den är långt ifrån premium bilarna vad gäller plastval och köregenskaper men kostar också därefter.

Första testet när ”vår” modell kom 2007

http://www.teknikensvarld.se/provkorningar/honda/crv_2/index.xml

Ett antal test av CR-V i olika utföranden

http://www.teknikensvarld.se/test_prov/honda_1/crv/index.xml

Test av faceliftade modellen 2010

http://www.gp.se/motor/tester/1.366613-honda-cr-v-mjukare-pa-vagen

Annat:

http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/honda/pressrelease/view/honda-faar-utmaerkelsen-euro-ncap-advanced-foer-innovation-inom-saekerhet-487731